Det är morgon och 13 grader varmt

Temperaturen smyger sig neråt för varje natt

Från industrin hör man buller och slammer

Ett eko av industrialismens storhet

En bruksorts blomstrande era

Sömnigt och dimmigt

Vilka går till stranden i dag?

Möjligtvis går man till hamnen och drömmer sig bort

Kanske man skulle lämna det här

Om man låter drömmen bli verklighet, vem ska då hindra dig?

Just då finns det bara en längtan och så tankarna om henne

Hon är din kvinna

Du älskar henne och det är 96 dagar kvar till december

I villornas trädgårdar orkar inte äpplena tveka längre

De faller med dunsar ner i gräset

Skynda dig att rädda dem för snart blir de förstörda

Övermognad, och sedan förruttnelse, det går så snabbt

Det dröjer inte länge förrän även löven följer äpplena mot marken

Du vet att hon är en poet

Det är så vackert så du vet inte vad det betyder

Men du vet att hon har en känslig själ

Hon vill att du ska hålla om henne så det gör du

Och ni sitter där i en evighet tills era händer börjar vandra

Då går det ganska så snabbt

Då kan ni inte lägga band på er så då älskar ni med varandra igen

Och där ligger ni nakna en eftermiddag

Ni håller om varandra

Fönstren är öppna och det känns lite kyligt

Ni hör hur grannarna stressar runt i sina trädgårdar för att hinna före höst och vinter

Och du måste förlåta dem för deras brådska det är 96 dagar kvar till december

Man kan ge sig ut i skogen och leta efter bär

Man kan ta med sig en termos och en påse bullar

Där sitter ni på en sten och dinglar med benen

Hon ser på dig och du kan inte önska dig något mer

Och du lägger ifrån dig din bulle och kysser henne

På kvällarna kan man sitta framför brasan och se hur kattungarna leker

De är orädda och ouppfostrade

Ändå förlåter du dem

Klädkammaren är ett mörkerrum och där framkallar du svartvita fotografier

Och du visar din kärlek till henne i varje fotografi

Hon kommer att göra dig känd en dag

Men kommer hon att bli din hustru?

Och du kan inte tänka dig något bättre

Du drömmer mer och mer

Och det känns som du hittar dig själv genom henne

Och det är 96 dagar kvar till december

Du undrar vad det kommer finnas för minnen kvar

Du har dina foton på henne

Och hon har fotat dig med sina ord i poesin

Det är nog den enda form av hälsning som ni lämnar till eftervärlden

Det blev inga barn, och det kan nog smärta

Det blev nog egentligen inte så mycket alls

Mest prat och drömmar

Och så är det klart att det blev många kyssar

Gräsklipparen tuggar siig fram över gräset

Grillarna står och rostar i regnet

När satt någon och åt vid trädgårdsbordet

Hon sitter i en av trädgårdsstolarna och röker och dricker kaffe

Kärleksörten blir gudomlig i år

Nu har bussen börjat passera igen fylld med skolbarn

Klockan 07,20 och 16,20 och du ser dem åka och komma

Hon förnekar kylan då mörkret kommer

Och hon vill gå till stranden fast hon inte vill bada

Och det är bara ett uttryck för hopp

Och det är ett skäl till att älska henne

Och hennes hopp och hennes kropps värme håller dig vid liv

Det klamrar du dig fast vid då det är 96 dagar kvar till december