Undrar
om T-moll
skulle kunna
finnas och låta

som ett
rubbat Dur

skulle det
då tillsammans
kunna bli

trubadur

-

Jag är en fisk.
Så är det faktiskt
faktfisk
När jag kommer ner i vattnet så känner jag mig så lugn och lycklig. Hela kroppen andas och lever.
Är så underbart att möta sönerna i vattnet, det leende som de bjuder på, går inte att finna i himmelrikets vackraste sal eller i helvetets varmaste hörn
vattnet är min själshem.
Fisk är mitt tecken.

-

De sa att de skulle till storstan, men egentligen var de på väg mot ett ganska småaktig ställe.

Folk låtsades inte om varandra, de blundade och såg bara om sitt eget hus.

Det var bara små människor i ännu mindre sfärer, packade ovanpå varandra utan sammanbindande rötter eller gemensamma mål.

De försökte visa hur stor staden var genom flödet av pengar, för värdelösa saker - vilket egentligen sa mer om deras eget värde, utan att de egentligen förstod det - ty sina tankar kunde de inte sälja, så den förmågan hade de för längesedan kasserat.

Egen ting.

Utan prislapp.

Hur kunde något sånt vara till någon nytta?

Kanske är det därför som det kallas för storstan, för att staden blir större än människorna i den, då bara små människor gömmer sig där - i tron om att det är andra och det i pengar mätbara värdet som avgör deras vikt och storlek.

Egentligen.

Ser en större skog, ett större hav och en större himmel, men hör ingen lägga till pre-fixet \"stor\".

Det som verkligen är stort på alla sätt och vis, behöver aldrig förklaras som stort, då det är så uppenbart.

Egentligen.

Små människor mot en stor stad. Stöd för människor utan rötter och egen kraft.


Ser ett litet hus utanför den stora staden och ser stora människor, samt stöd för egna tankar och ting.

Det är en stor stad, egentligen.