Just som vi skall gå, ser jag ut över rummet.

Där kring bordet sitter de.

Med olika höjd i tanke, kanter i samtal och vinklar i känsla...

Kalla mig för en stolle, men ordblind som jag är såg jag bara stolar i samtal.

-

Stadigt lutar
min rygg,
stilla står
mina fötter

blicken är låst

på ett landskap
i rörelse

rör vid
min själ
sår så

den kan
se


kanske

igen


i en stilla rörelse

-

Tåget rör sig efter uppdragna linjer

i svängar.

Landskapet ligger som levande kroppar mellan oss och framtiden. Bergen och de stora skogarna sitter vid fönstren och tittar ut.

Kropparna har bytt plats, men inte själ.

Bara lånat.

Precis som jag gjort. Bara lånat tid och rum, och nu är det dax att lämna tillbaka det.

Tack för lånet.