Jag är ett stående skämt
en narr i sorgsen takt
en ensam tår visar på
vilsna människors förakt

Om dagen bara kunde se
vad natten håller hemligt
att glädjens härold är
klädd i mörker för evigt

Ur löje en pjäs är sprungen
LIVET på operans stora scen
med en ofullständig dialog
under en gatlyktas skumma sken

En del skrattande dårar
en själ omtanken förskjutet
sen har du en miserabel akt
där hjälten dör i slutet