Hur kan något som inte syns göra så jävla ont? Jag önskar jag kunde dra ut min själ ur kroppen, slita den i bitar och slänga bort den. Jag plågar mig själv, jag skriker inombords och gråter förtvivlade tårar som inte lindrar ett dugg.

Jag har aldrig avskytt någon så mycket som jag hatar mig själv. Jag är fet, ful och vidrig. Jag kommer aldrig någonsin att bli den jag än gång var.

Jag vill skrika rakt ut av smärtan, vill slå sönder något, slå sönder mig själv, slå, slå, slå tills allt är bedövat och jag slipper känna mer.