Jag mötte en man igår, hans böljande hår slängde mellan de väldiga utväxter han kallade armar.

Svetten nalkas, rena stigmatan. Handflator plaskiga som som en solkig urinoar i Rinkeby. Hjärnan kopplas bort för en stund. Var är jag? Vem är jag? Vad är kultur? När jag vaknar till luktar lägenheten av pizza, pizza som sett Watergate, fyfan vad dåligt jag mår.

Ibland tyckar jag mig se honom vandra ner för landsvägen. Men han är borta, borta som en vind.