De våta pilträdens grenar piskar kusken i ansiktet där han med fruktansvärd kraft susar fram på den smala landsvägen genom den igenvuxna skogen. Gång på gång, med höga snärtar, svingar han den långa piskan i luften över de frustande hingstarna. Skriande galopperar de fram alltjämt som hovarna sjunker ned i den djupa leran i vägen. Vagnen bakom kusken kastas våldsamt av och an då hjulen stöter emot stenar eller kör ned i håligheterna i marken. Genom den tätbevuxna skogen glimmar vaksamma ögon som nyfiket iakttar det mäktiga ekipaget på sin vansinnesresa. Kusken bär en luggsliten hög hatt och en svart, böljande mantel som fladdrar i vinden bakom honom och snuddar vid den svarta lilla vagnen. Bakom de små fönstrena i droskan skyms resenären av tjocka, röda sammetsdraperier. En knotig han skymtar skakande fram bakom det ena tygstycket och de långa gula naglarna skrapar fönsterrutan då varelsen sveper undan gardinen för att titta ut. De innan så pigga och vaksamt alerta skogsvarelserna och oknytten drar sig förskräck tillbaka bakom sina hukande martallar och vilda, svarta lövverk. Med skarpa svängar och våldsamma gupp skyndar droskan vidare med sin kusk förbi bort i det outgrundliga mörkret, på väg mot onämnbara mål och platser.