De säger att man aldrig kan älska någon om man inte älskar sig själv

Det är något som blivit en absolut sanning

Har du mod att ifrågasätta de absoluta sanningarna

Då har du kärlek, då kan du älska

Vågar du älska

Vågar du älska fast det inte är så som du trodde

Du pratar om kärlek som något universellt

Du använder ord som jag inte förstår

Ord som jag trodde jag förstod blir plötsligt främmande

Vad lägger du i ordet kärlek

Vågar du söka egna svar utan att lyssna på de gamla sanningarna

Kan du gå utan att styras av det som de gamla hesa rösterna sa

Vågar du älska

Vill du älska på riktigt fast att det inte alls är som de sa?

Vågar du älska

Kommer du över på middag

Det blir kräftor, vi äter med fingrarna

Vi tuggar i oss köttet och suger i oss safterna

Vill du älska på samma sätt som vi åt kräftor

I kväll är det bara du och jag och stjärnorna

Augusti lider mott sitt slut

Kan du se kärlek i det döda gräset som paralyseras av frost

Vågar du älska

Det finns platser som tillsynes saknar kärlek

Mentala öknar, själsliga glaciärer

Skogar i ruiner där man vid första anblick bara ser aska och kol

Där hittar du livets vin, där hittar du solens värme och där i askan finns grönska

Om du vågar tro på det då kan du älska

Kan du se det då kan du se den verkliga kärleken

Och då vågar du älska för då har du mod att se bortom den bild som målats upp

Då vågar du ifrågasätta de absoluta sanningarna

Innan du kan göra det kan du inte älska

För kärlek är inte en absolut sanning

Och den kan avbildas på så många olika sätt

Och din kärlek har aldrig målats tidigare

Det är din uppgift, det är det du ska ha din kärlek till

Och vill du måla den så kan du använda mig som duk