Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Time of His Life

 

He sits in his chair.

 

Arms hang by his side,

 

Pendulous.

 

His fingers like his lips are slightly blue.

 

 

 

His intricate workings, his mechanisms 

 

have ceased to tick.

 

He is wound down, 

 

broken.

 

 

 

The radio whispers in his ear,

 

unheeded.

 

The milk sits on the doorstep,

 

uncollected.

 

 

 

They begin to smell

 

this man and his milk.

 

 

 

He wasn’t found when his family didn’t come to visit him.




Fri vers av Lucius
Läst 216 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-11 20:37



Bookmark and Share


  Inkarasilas
Ah! Jaha stjärnsmäll!
2007-09-26

  Cecilia Johansson
oj, de va de enda ja tänkte fter att ha läst texten, men det är något bra, jag är inte ofta mållös, slutet är helt klart bäst, sista meningen.
2007-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Lucius
Lucius