Mitt hjärta har så länge jag kan minnas drivits av en längtan att komma bort och samtidigt av att hitta hem. Jag har burit på en odefinierbar längtan efter att nå rätt hamn och att finna rätt famn. Hade jag vetat att resan skulle vara så lång. Att det skulle finnas så många faror och hinder på vägen hade jag gett upp för länge sedan. Det är ett under i sig att ett hjärta kan skydda en längtan så väl och att det kan bära på så mycket hopp.

Ty mitt hjärta har fått många hårda smällar. Jag har levt i drömmar och tagit udda chanser. För kanske, men bara kanske, skulle det denna gång vara min chans till lycka. Jag har dansat på nerspillda bord och krälat på strålkastarbelysta golv. Har legat i mångas famnar och dragit allt för många valser. Jag har frikostigt gett bort för många leenden med ett brustet hjärta. Allt för att på detta hårda sätt lära mig att jag måste älska mig själv, för att kunna vara älskad av andra. Säg vad gör man när man bär på en dåligt fungerande kompass?

Ibland när jag minst anar det söker slöjor av minnen och mönster sig fortfarande in i mig. De stannar en stund ty jag känner dem allt för väl. De bjuder på melankoli och jag förtrollas som av gamla vänner. De sveper med mig och får mig att flyta iväg utan mål. Men när det är som allra skönast, när jag är som mest passiv, vaknar jag upp för att ge plats åt vad min verkliga längtan vill. Jag längtar efter ett chateau vid en strand, där sanden är varm av solen och med gott om plats för att odla blommor i den bördiga jorden. Där ska jag sitta med min kärlek och skriva bok efter bok fyllda med poesi och livsöden. Då ska jag leva i full harmoni och lukta på mina blommor. Då och då ska jag dricka ett glas vin utan att tänka på kalorier eller pengar. Just dit längtar jag. För i mitt hus ska bara kärleken bjudas in. Där ska bara lyckan få lyfta taket. Där ska inte öppnas upp för hot eller luftas ut med knytnävar. Mitt hus ska vara öppet för vindens möjligheter att bjuda drömmar till dans.

Min nya filosofi är en strävan efter God Shots.  Tillfällen så unika, så speciella och perfekta att det nästan är som om de kom direkt från Gud. Att fylla sitt liv med så många God Shots man bara kan leder till ett så tillfredställande och fullt liv som möjligt och då är det en lycka i sig av att veta att man nu är långt ifrån där, och kanske nästan framme i närheten av någonstans, här.

Jag drar handen längst fönsterkarmen och tittar ut genom rutan. Tårar på både insidan och utsidan. Men denna gång är det faktiskt av glädje. Äntligen, äntligen har det hänt. Han står vid min sida. Båda är tysta och fyllda av förväntan, utan ord och utan längtan. Sista lådan är packad och avskeppad och i morgon reser vi. Nej, nu ljuger jag, några sista ord har jag emellertid kvar till er. Låt mig avsluta genom att säga så som Elmer Diktonius en gång gjorde:

"Blott de tama fåglarna har en längtan.
De vilda flyger"