Jag vaknar sakta upp från drömmen som fortfarande hänger kvar i mitt medvetande, mina ögon är stängda och mina tankar irrar omkring var är jag? Är mina blåa tapeter med vita tunna ränder kvar i rummet jag ligger i eller är jag förflyttad till en annan plats? Jag vill inte öppna ögonen, jag tänker på vad jag skall göra idag, är jag kvar här 1984 eller drömmer jag fortfarande? Om jag öppnar ögonen försvinner allt då eller? Jag vill in inte öppna ögonen, jag vill hålla kvar den här känslan lite till, jag börjar tänka på vilka låtar jag vill lyssna på, Tarzan Boy med Baltimora börjar att eka i mitt huvud. Jag skall kanske ringa Janne se om han skall göra något idag? Jag hör inte morsan så det måste vara fredag idag om jag inte minns fel så var det nog idag som vi skulle på fest? Jag ligger kvar och drar mig lite till, allt känns så lätt på något vis, alla måsten är borta och hoppet har på något konstigt sätt infunnit sig i mina tankar och jag känner mig glad och upprymd. När jag gått upp skall jag dra till kiosken äta en burgare och spela lite Def Fender dra ner till fritids och snacka med polarna, stora problemet blir att skaffa lite bärs till ikväll, hoppas att Jannes brorsa pallar att köpa ut idag? Om det inte blir fest så kommer vi nog att stanna på gården och snacka, kanske leka gömme på kvällen eller glo på familjen Macahan hemma hos Janne. Jag börjar känna mig riktigt upprymd där jag ligger och tänker på dagen och hur den kommer att bli, jag kanske skall gå upp nu men i samma ögonblick får jag en isande känsla i magen som om något var fel? Upprymdheten försvinner och jag börjar känna mig lite förvirrad och en smula nervös, jag öppnar sakta mina ögon och en obehaglig aha känsla börjar infinna sig i mig som om jag egentligen visste vad som händer men jag mot min egen vilja förträngde det. Jag tittar mig omkring, tråkiga gamla slitna tapeter på väggarna och jag ligger i min dubbelsäng. Det är grått och trist utanför fönstret och jag reser mig upp, jag känner mig ganska ledsen och lite förvirrad, i samma stund kommer jag på att jag måste göra en massa ärenden idag. Det är inte 1984 det är 2007 jag har precis vaknat, mina 40 år gör sig påminda och jag är frånskild, utarbetad och trött.