jag vet inte varför, men när jag ser ditt namn blir
jag mer och mer tårögd.

kanske saknar jag det vi hade
eller så får jag bara en återblick
kanske går det över imorrn
eller får jag leva med det hela livet
kanske behövrr jag dig trots allt
eller så tvekar jag bara på mig själv.

men jag sa att du alltid,
vad som än hände, skulle ha
en plats i mitt hjärta.
ingen annan kommer någonsin kunna ta den.
allt vi delade tillsammans,
allt vi gjorde.
trots det fanns du inte där, när jag behövde dig som mest
du sa bara hejdå och gick.
det var inte det jag behövde.

kanske vill jag ha tillbaka allt,
eller behöver jag helt enkelt frihet
kanske ville jag ha ditt stöd
eller så visste jag att jag aldrig skulle få det
kanske var det hela mitt fel
eller var det fan ditt din jävla idiot!