Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stigen

På livets krokiga stig har han gått.
Han känner varje sten som sin bror, varje sjö som sin syster.
Varsamt håller han det sköra arvet.

När solen stiger högt, bländas han och minns.
Varma sommardagar, kalla vinternätter.
Livet han håller så kärt.

När han öppnar ögonen igen rinner en tår för framtiden.
Här har vi levt med naturen så länge, vart är världen på väg?
Undrande ser han på de unga och glada.

Har ni glömt?
Det är nu ni lever, ta hand om det arv jag så länge vårdat.
Det är tid för mig att lämna över.

Jag ber er att stanna upp och minnas.

Röken från kåtorna, fisken i sjöarna, renen som grymtar.
Glöm aldrig ert arv, det jag nu lämnar till er...





Fri vers av skåddieke
Läst 555 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-09-18 10:05



Bookmark and Share


    sunnanvind
Oj vad jag tycker om tonen i din text..bilderna du målar upp..
Grips också av en känsla av högtidlighet, samt vemod..inför de som är före oss, och inför naturen..Stor applåd!!!
2008-12-13

  anita VIP
Dikten är mycket bra skriven.
2007-09-18

  Peter Matsa
Gick som ett vargspjut in i hjärtat

tänker på de äldre som aldrig hann säga dessa ord
2007-09-18
  > Nästa text
< Föregående

skåddieke
skåddieke

Senast publicerade
skynda!
Stigen
* Se alla