Ett ensamt modigt finger gör sig hörd.
Strider emot förnuft och känsla.
Upp kommer all ångest, stress, depression,
detta årets tunga skörd.

En ensam flicka gråter tyst för sig själv.
Detta lilla finger förstör allt för henne.
Hennes läppar möter vattenkransmynningen-svälj.

Tillbaka vid bordet möter hon frågande blickar.
Hennes tankar flackar bort mot sol och heta stränder.
Väl där borta hon familjen saknar, i ensamhet med gråt i halsen,
hon en skål med mat skickar.

Förlåt för mitt abrupta avtagande, mitt utseende svek.
En ensam mor låter sina tårar falla mot ett blankt papper.
Ett vagt minne av en vacker flicka, nu så smal och blek.