Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vänner kan vara som änglar ibland.


En ängel vid min sida.

Som en ängel, i vacker vinterskrud
dalade hon in genom rummet
längst vägen hon gick färgades allt i sommarprakt
& allt det svarta var som bortblåst
ängeln tog min hand, såg mig djupt in i ögonen
& sa.

allt det som du har väntat på
hon som du har längtat efter, hon är här nu

jag reste mig upp på darrade ben
jag lät mina fingertoppar glida genom hennes kolsvarta hår
såg in i hennes ögon som utrstrålade liv & hopp
vem är du? viska jag
rädd att skrämma bort henne med min röst

jag är svaret på dina böner

jag förstod inte vad hon menade
& kanske vågade jag inte tro heller
när solen gick ner över bergen
tog jag mig ut till sjön
jag satte mig i en eka & rodde ut
vattnet bildade en perfekt spegelbild av mitt ansikte
& jag såg att någon satt bredvid mig i båten

jag följer dig in i döden
viskade en röst

jag reste mig långsamt upp ur ekan
sträckte ut mina armar
redo att kyssa vågorna med mina läppar
jag tog ett lätt steg ut över relingen
redo att lämna mina sista andetag åt vattnet
men jag föll aldrig
för ängeln höll i mig, i ett stadigt grepp

trodde du verkligen att jag skulle låta dig gå förlorad?




Fri vers av exitium
Läst 460 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-04-19 10:46



Bookmark and Share


  Pica pica
Det gick en rysning längs min ryggrad när jag läste denna text... Som taget ur mitt eget liv...precis på pricken...i alla fall fram till sista stycket. Min ängel hade också svart hår som jag lät mina fingrar sakta glida genom...och jag var så rädd för att skrämma bort henne. Jag trodde att hon var svaret på mina böner...men min historia fick tyvärr ett sorgligare slut... Tack för att jag fick bli berörd av dina ord!
2005-04-19

  Mats L.
Fint skrivet
2005-04-19
  > Nästa text
< Föregående

exitium