Satt uttråkad och skrapade med tumnageln
mot bordsytan
det var nog sudd som hade fastnat där
lika uttråkat med blicken som jag
satt den klistrad mot en betydelselös bakgrund

Jag tittade upp för en sekund
kände hur gummit släppte mot min nagel
när jag tittade ner
såg jag att skivan, där jag skrapat,
hade börjat att lossna

Under den gråskaliga skivan
skymtade jag något grönt
när jag böjde mig ned mot detta centimeterstora hål
såg jag grönskande kronor och vattendrag ringla fram
Jag lyfte försiktigt på träbordsskivans vassa kanter
runt det hål som uppstått
och jag såg allt mer
av den där världen

Skiftande färger
från den andra världen
färgade mitt ansikte
som ljuset
från en Prisma
i denna gråa värld
befann sig för en stund
en ofantlig ljusshow

Jag skrapade allt mer
bort trä och plast
snart var hela bordsskivan ett flygfoto
av denna främmande värld

Jag luktade på den skyddande men osynliga skivan
kunde inte hitta något hål
jag kände den rena luften
som jag såg genom mina ögon
men jag kunde inte andas den

Kände överallt
efter någon form av skavanker
såg fåglar flyga förbi
växlande regn föll mottaggligt mot gräs
och lyste som diamanter
när solen lekte med sina strålar

Plötsligt kom jag på
att det nog var bäst
att täcka över skivan
med en duk
så att ingen annan
skulle hitta den

Så var jag tvungen att gå hem
från jobbet
låg nästintill sömnlös
och försökte sluta tänka
på den nya världen

Sprang till jobbet
men gick lugnt fram till min kontorsplats
och lyfte försiktigt på duken...



Men där fanns bara en grå bordsskiva


Jag ryckte bort duken
utan att välta något på skrivbordet
men där fanns bara
en spricka

Jag tittade och tittade
närmare, och från olika vinklar
men sprickan förblev en spricka
och inget mer.

Jag tog en stol
slog och slog mot bordsskivan
arbetskollegorna skrek
mitt svett föll som regn
mot gråskalor av vägg, tack, golv
men inget annat än grått
fanns i mitt synfält

en skrikandes chef
visade mig ut
på gatan
kastade pärmar och böcker
efter mig
som ett bevis
på min arbetslöshet

Jag kom hem
rev ner tapeter, flyttade möbler, öppnade allt materialistiskt för beskådning

men jag fann inget.




Där i hallen,
såg jag något blått,
det var mycket litet,
och blixtrade bara till,
som när ett migränanfall
är på väg.


Jag kröp försiktigt,
nästan förstenad,
mot hallen.

Lyfte undan jackor, halsdukar, vantar, mössor
såg min handväska,
stack försiktigt in handen
öppnade min plånbok,
drog undan dragkedjan för mynthållaren
och där

det blåa ljuset

vällde fram,
fyllde min hall, mitt kök, min lägenhet
spred sig som vatten genom rummet
smekte hela mitt jag

närmare en upphörd existens


när jag blundade...