föreställningen faller och illusionen blir synlig

som att ta av sig skygglappar och plötsligt kan jag se igen

att det vi hade liksom inte fanns igentligen

det filtrerades bara av min ovilja att erkänna att det inte fanns och
min vilja att se det som jag i min illusion ville att det skulle vara


det är så märkligt för nu är det helt tomt istället


sorgen jag kände då var det verkligen min - den känns ju inget mer

jag letar och letar inom och det vibrerar inte


jag känner mig nykter

som att jag har varit berusad i sinnet så länge

och då inte på ett bra sätt - utan på ett förnekande sätt



jag känner mig fri


och det är på verkligt bra sätt