Vilja med missmod
Kastade mig än hit än dit
Jag hade livet i min egen hand
Utan att riktigt inse vad jag skulle göra utav det.
Jag blev bitvis sårad, missförstådd och osedd
Jag såg djupt in i kärleken då och då.
Filosofin inom mig själv växte sig så stark genom tankens kraft och tid.
Ur askan som alltid blev kvar efter stunder av förtret, ilska och hat
Som om det goda och vackra var resten
En alltid återuppstoden varelse så skör men ändå så okrossbar.