Tillit
Du går så lätt och stilla när du beträder min nattgamla is.
Nyläkt och skör vilar jag i din tillit
som blir det vapen med vilket jag återvinner mitt förlorade land.

Darrande tvekande vågar jag låta dig släppa taget.
Din modiga svaghet blir min styrka och i beroendet blir jag stark.
Min själsliga öken blommar åter.
I din starka tillit är jag trygg igen.