Du är som bäst när du tvekar.
När du förgäves försöker hålla tillbaka.
Som dagen kämpar sig kvar när skymningen faller. Som asplövets rörelse i den avtagande kvällsbrisen. -Rofyllt men ändå oroligt darrande.
Mellan kontroll och kaputilation, mellan balans och fall, där är du som bäst och som vackrast.
Dofter och färger blir fylliga och djupa långt från dagens bleka bländande.
- En blomma i skymningsljus.

Du möter mig hemlighetsfull, försiktigt inbjudande, lite på glänt. Jag vill sakta omfamna dig och låta dig tvekande falla och smälta i min famn.
Lättat, gråtande släpper vi taget och möts på djupet utan kontroll och försvar.

Du är som bäst i skymningslandet älskade, älskade vän.