jag har länge trott,
att jag ensam ska gå min väg,
att aldrig kunna prata ut,
eller ha kul,
eller sånt som kompisar ska och gör,
men jag hade så fel,

tack som fan att det var så fel,
utan er hade jag inte vart migsjälv,
jag hade vart den där skuggan,
som mina föräldrar ser,
som alla andra skulle h sett,
men tack vare er,
steg jag ut från mörket och ensamhet,
ochh skrattar mig lycklig,
för var dag som går.

än gör jag fel,
än jag gör rätt,
men inget av det hade gått,
om jag inte hade haft er,
erat stöd betyder så mycket,
för en liten själ som jag,
som vill bli omtyckt och ha kul,
behandlas som en vän,
och inte som skuggorna,
från de mörka skogarna,

tack för att ni fick mig att inse,
att allt vi går inte lever som man vill,
där talesättet säger:
\"livet leker inte som en dans på rosor\",
men man kan få så mycket med er,
vishet, omtänksamhet och mycket mer,
jag hoppas att en dag,
kunna visa min tacksamhet,
över vad ni betyder för mig,
och vill visa vad jag vill göra för er,

vad skulle jag göra utan er?
jag skulle förmodligen inte levt nu,
men tack vare er så gör jag det,
ger migsjälv en självkänsla och mod,
att gå vidare med er vid min sida,
och leva upp till mina drömmar jag trodde även då,
skulle gå i kras..

något som jag så jävla mycket ska tacka migsjälv för att jag hade så fel...