Sjuk igen.
Fan att man måste bli sjuk när man har viktiga saker att göra i skolan. Suck, jag antar att jag är en sån där person som alltid ska råkar ut för saker som försämrar mitt betyg eller som får mig att arbeta sämre och presterar mindre i mitt arbete. Men ja… jag får väl hålla mig, jag kommer ju att bli frisk snart igen förhoppningsvis.

Men utöver att jag nu nyligen blev sjuk så har det hänt lite saker på vägen. Den 14 oktober 2007 blev jag tillsammans med Patrik som är en så jävla fin och omtänksam kille som ser mig som sin största diamantsten som han har fått i uppgift att vakta med hela sitt liv/hjärta. Under nästan 6 månader så har jag sammanlagt haft tre förhållanden. Den första var med Alexander, den andra var med Niklas och den tredje nu då är Patrik (också kallad Wolf). Jag kanske är lite för dumdristig som låter mig luras varje gång men jag lär mig nya saker efter varje förhållande. Och jag ångrar inte någon av dom som jag har haft som min sötnos, dom alla har varit minnen för livet, nu gick det som det gick men jag hoppas verkligen nu att Patrik och jag kan gå vidare som jag alltid drömt om att få göra och inte bli bortslängd så hastigt som jag blev med mina två första förhållanden.

Jag ser mycket hos varje person jag vart tillsammans med som väcker så många minnen, minnen som är mer eller mindre omöjliga att ens försöka radera ut från sitt huvud. Vissa stunder har jag tänkt på att få återvända till mina gamla flammor… men nu när Jag tänker efter så är det bättre att jag går vidare och tar del av alla mina misstag jag gör. Jag mår bra nu,
Nu när min kille Patrik får mig känna sådär älskvärd som jag endast har bett om. Visst jag har känt det hos mina ex också men det var då som jag var som mest förtjusta i dom. Men alla mina känslor slog först inte till förrän första natten jag fick sova över.. vilket var den helgen vi också blev tillsammans. På det sättet som han höll om mig och på et sättet han viska: jag älskar dig gumman.. man blir så varm inombords när man tänker på det. Också sen den dagen har jag allt mer och mer tänkt på han. Den finaste killen i världen! Med hjärtat på rätta stället och som gillar å skämma bort mig, jag har sagt åt han att han kommer få igen för det han har köpt/köper åt mig. men han är så mycket mer än bara fin… han är vacker trots sin längd jämfört med mig, han utstrålar skratt och lycka och att bara se han le värmer mig så jävla mycket.

Hans personlighet spelar lite av migsjälv, jag är omtänksam, barnslig, busig, ser positivt till saker å ting trots att det finns en negativ väg i dom positiva och mycket mer därtill. Jag känner att jag kan dela så mycket med honom som erfarenheter jag har från mina tidigare ex…att jag kan prata med honom om precis vad som helst och han håller käft om det om jag ber han att göra det. Jag känner mig så levande hos honom. Precis så som han känner när jag är hos honom. Ett tydligt tecken på att våra känslor har gått det steget att vi skulle kunna bli det där perfekta paret. Jag bara önskar nu att vi kunde hålla ihop i några år som mina kompisar (frånsett Alex då) har fått göra. Mitt längsta var ju 3 månader med Alexander.

Jag älskar Patrik nu.. och jag hoppas att ingen eller inget ska ändra på våra känslor för varann. Jag vill se han lycklig, skratta och le, vill kunna se han att han känner sig omtyckt och älskvärd precis som jag gör när jag är med han. Jag önskar att vi kanske går så långt att han en dag sätter den där vackra förlovningsringen på mitt finger men det får nog bli framöver, att bli förlovad nu skulle vara dumdristigt och korkat. Kanske att mina drömmar jag alltid haft i mitt hjärta och huvud går i uppfyllelse, eller?

Är Patrik den rätta för mig? Den personen som jag kan dela resten av mitt liv med? Låter kanske lite konstigt att säga så men kan det gå så långt? Om jag ska vara ärlig å hoppas jag på det. Patrik är någon helt annan än vad jag har träffat. Något man kan älska och tro på. Någon man kan lita på. En dröm som kanske blir verklighet….