Ge mig en grå dags ovilja till komplicerad enkelhet
en dimmas klarsyn och sorgens glädjerop

Följ mig på väg bort från mig till dig
oviljan att känna gör mig blind

Du skrämmer mig till plastiska leenden och otrolig dumhet
tystnad och tystnadsbortfall, nervositet och skärsår i själen

I mitt huvud spelas lugn hissmusik... som en galen vakendröm

I mitt huvuds kalla och sönderhackade medvetande är jaget bortsprunget

Jag vill inte leka... klarar inte av alla spel... alla viktiga ord i viktiga ordningar...
Jag kan blotta min strupe, vända bort blicken... Lugna min röst... som ett djur
Jag kommer aldrig bli som du... du talar utan att säga ett endaste ord
skrattar för att vara snäll och ser för att se andra se dig se

En ny dag sväljer en gammal, återanvänder det oanvända och spottar ut ännu en kopia av en kopias kopia...

Men ibland...
... i vissa stunder... då tjattret inte hörs... då ord och blickar inte synts till
Ibland förstår jag vad du talar om... då ser jag dig i mina slutna ögon
vackra vackra människa... du förstår inte vad du har... tanken skriker

Jag saknar längtan... hur lätt den blev överskuggad av meningslöshet...

/