Älvor som står stilla, tysta och ser ned i din skogsdunge
omgiven av en sval dimma som ringlar runt dina fötter
viskande klagande stämmor som porlar fram ur skymningen
korpens bäcksvarta blick som naglar fast nyfikna själar
dina tårar blixtrar i nattens ensamma bleka ljus

Hur kom du hit, historien stig tyst och hemlighetsfull
du hör vinden gripa efter dom mäktiga trädkronorna
känner den friska luften ta ett djupt gammalt andetag
Viskande tunna klagande stämmor burna av magiska ord
dansar förbi dig bort över mossen i nattens annalkande köld

Din vita tunna svepning dansar i vinden i den mörka skogen
men utan glädje denna gång, utan liv
dina bara fötter i den fuktiga nattens mossa
kylan underifrån griper sakta ett fast tag om din själ

Med månen som präst och skogen som vittne
blir du begravd i tankar och känslor, hopp och mod
till den klagande sången från forntida hjältar
hederns runa lysande över ditt stilla bröst
där du sakta vilar med tiden om dina axlar...