Jag vill bara vara lycklig...
en dag och en natt... kanske en vecka...
vad säger du?
min sönderslitna själ mot ett leende?
Du kan få min... min... fan, min kaffebryggare också...
Fan, okej... du får min zippo också... eld som eld liksom... *fan*

Det kanske inte har gått så långt ännu...
men det känns så otroligt svårt...
Min värld faller i bitar och det spelar inte så mycket roll...

Ibland... vid de där väldigt låga punkterna...
Man funderar... det sticker till.. biter till... fastnar som en jävla lus...
så har man tanken där... den där tanken man vet att man inte borde tänka...
det där man vet att man aldrig kommer göra...
men det finns där... det är alltid så nära inpå...
alltid steget före... alltid i vägen för allt man borde känna...

Det känns inte som att det hänger på en själv...
lycka... ensam... det går inte... inte på riktigt...

Jag är ensam... delar en lägenhet med en vän och två katter med gudskomplex...
men ensamhet har ingenting med mängden människor man har omkring sig...
skillnaden mellan ensamhet och inte är irriterande enkelt...
alla är ensamma... alla behöver någon annan...
det är inte hälsosamt för en mänsklig varelse att vara ensam...
det fungerar inte... vi förtvinar... vi slutar bry oss... vi försvinner...

Jag har alltid varit ensam...
Jag kommer nog dö ensam då det är nästan omöjligt att släppa in någon numer...
Det blir mer och mer som en accepterad tillvaro...
Man blir slö och man blir dum... till slut slutar man ens se andra människor...

Hjärtattack eller lungcancer...

Mängder av hjärtproblem i släkten och min nya egna diagnos av högt blodtryck...
eller cancer p.g.a. min kära rökiga lilla vän...

... eller buss

/