Det, det icke-definierade detet kallat det, kunde vara fantastiskt.
Underbart och otroligt och kanske t.o.m. glädjefyllt.
Men det är det som det är... det icke-förklarbara detet.
Ett helt oanvändbart ord som sätts in lite överallt.
Det fyller en sorglig funktion att dölja ett ovetbart faktum,
en konsekvens till ett ointresse av ett ovetande situation i skrivande.
Jag vet inte vad det är, inte nu... kanske senare, när texten bearbetat mig.
Det är lätt att inte förlusta sig i vetbarheter.
Det finns i drömmen, i tanken och kanske i fantasin... dock inte i önskningen.
En önskan kräver en klar definition, inte ens verkligheten är så strikt.
Ytterligt och otrovärt, uttalade det fyller ingen funktion... det kräver dimma...
Det är sorgen, det är glädjen och det är allt emellan två ytterligheter och ytterligheterna... dock endast i känsla...

Det är slut nu...

/