Dikten

Små ord på bussen
Kanske blickar i samförstånd
En gammalt ansikte nerböjt mot ett mörkblått knä
Tankar innan för ögonlocken som flimrar försiktigt utan återvändo
Små ord som trevar sig fram nuddar de närmsta grannarnas öron
Kanske ett svar, kanske ett litet mummel
Kanske, kanske att era dyrbara ord och tid kan ödslas på en gammal man,
Bara för en stund, en sekund?

Gammal mans blick som är helt färdig
orden är redan där, färdigformulerade
Har väntat så länge
Väntat så länge på ett svar
Svaret på den där frågan som flyter runt i hans ögonskålar
Ögonskålar till hälften fyllda
Nyfikna och betraktandes
Vi kan alla se det
Men väljer att ignorera

Väljer att låta mannen gå i graven
Utan ett svar
Från någon; någon som kanske bryr sig
Bryr sig i alla fall lite grann

Någon som bryr sig om mannen
Att han en gång ägde en hund
Kallades byrackan,

Kanske någon skulle se; om den bara vågade möta en blick
En blick med redan alla ord sällsamt formulerade
Tills den dag det finns någon att ställa dem till
Och till den dag det faktiskt finns någon som vill svara
Tills den dag någon vill skänka en hand full med tid med några ord överst på toppen.