Jag har stunder då jag inte vill prata

Jag har stunder då jag vill vara ensam

För det känns som jag lever mest just då

Innebär det att jag inte saknar dig?

Så man byter inte liv över en natt

Det finns så mycket som jag känner igen

Och det är lättare att se det som man vill glömma

Men allt det som man vill minnas måste man påminnas om

Så jag går ut och jag går till en plats där änglarna kan nå mig

Vad är evigheten mot en minut med dig

Så varför skulle jag drömma mig bort då himlen är här

Och varje gång du rör mig öppnas paradiset grindar

Och vad kan vara bättre än det

Ska en trasig och skitig själ som min in i himlen

Det blir lite för mycket ibland

Man ska installera sig och samtidigt styra sitt liv

Det är svårt nog att bara följa

Och då behöver jag det som mest

Ja då går jag ut för att ta mig dit där änglarna kan nå mig

Det är så främmande med ljus då man levt i mörker

Och jag ber om tid, men jag vet inte hur mycket tid som krävs

Och nej jag har inte blivit ett helgon

Jag har fortfarande brister som jag försöker dämpa

Jag har fortfarande sidor inom mig som ska tämjas

Men jag vill att du ska veta att jag försöker

Så jag kedjar fast mig vid en lyktstolpe

Jag inbillar mig att jag ska se bättre då

Jag riggar en mick och hoppas på att orden ska komma

Världen smyger sig inpå då och då

Men jag vet inte vad jag ska göra med världen

Jag vet inte ens vad jag gör i himlen

Men jag vill ändå stanna kvar

Märkligt hur man kämpar för ett paradis då man inte vet vad som lockar

Men jag tar med mig det då jag går ut

För jag beger mig till en plats där änglarna kan nå mig