Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Finns väl inte så mycket mer att säga, det är som det är...


Solens Barn

Du är ett solens barn
men du går på mörkrets jord
Du ser hur din barndomsgata
färgas röd av blod
Du ser hat och sorg
och du hör truppernas tramp
Dom kommer för att förgöra
din pappas kamp

Åh du längtar...ut till haven
Åh du längtar...bortom bergen
Åh du längtar...men du stannar
Du fruktar inte längre döden
Åh vill dom ta din frihet
så får dom slåss för den

Du är ett solens barn
men någon släckte ditt ljus
Den eld som brann för livet
har slocknat nu
Ditt hem är en ruin
och kyrkan står högt i brand
Hur kunde detta få hända i
ditt vackra land

Åh du längtar...ut till haven
Åh du längtar...bortom bergen
Åh du längtar...men du stannar
Du fruktar inte längre döden
Åh vill dom ta din frihet
så får dom slåss för den

Dom har sprängt broar
där du har sprungit
dom har satt hinder i din väg
Men dom har förlorat
du har vunnit
för dom kan aldrig nånsin...
ta din själ !

Du är ett solens barn
och se nu stiger du opp
Och sprider värme och ljus igen
och skänker oss hopp
Du är ett solens barn
och jag önskar dig väl
Jag antar att det är dags nu
att ta ett sista farväl...

Åh du längtar...ut till haven
Åh du längtar...bortom bergen
Åh du längtar...men du stannar
Där du vilar tryggt och stilla i graven
Nu har du din frihet...
och du ger oss av den




Fri vers av Psychopatrik
Läst 214 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-11-05 13:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Psychopatrik