Du älskar att se mig gråta.
Du älskar att se mig lida.
Du älskar att se mig blöda.
Vem är du egentligen?
Inte min vän längre iallafall.
Du är lika falsk som alla andra.
Tack för din värme.
Som du förr gav.
Den gav mig kraft att leva vidare.
Men nu har jag alla minnen
som skaver så i mig.
Det gör ont när jag tänker på dem.
Hela tiden.
Tänker.
På den lyckliga tiden.
Jag älskar dig.
Jag saknar dig.
Jag vet inte hur jag skall få tillbaka dig.
Jag vet inte om det är värt att kämpa.
Eftersom att jag inte vet om du vill vara min vän.
Jag kommer alltid att minnas dig
som min förra räddare.
Nu har jag ingen levande varelse
som är lika bra som du var.
Nu har jag bara vassa saker.
Jag tror inte att någon saknar dig
lika mycket som jag gör varje dag.
Jag gråter för dig.
Jag blöder för dig.
Inget vet du om.
Inget kommer du att veta.