Och så kom den dagen
då ljuset var som en explosion i det som förr var becksvart
då varenda färg var skimrande, skiftande och varm
då andetagen var så djupa att man tappade andan
och alla de små svårigheterna man trott var oöverkomliga
... bara försvann

Och sedan kom den natten
då mörkret svepte in som sammet runt ögongloben
då svart inte längre bara var svart, utan en million nyanser av svart
då stjärnorna värmde som de klaraste eldsflammorna, så nära... så brännande
och månen skrek ut sin visdom i det tysta
... för när månen talar behövs inga ord för att förstå

Och sedan kom den vacklande punkten
då man väljer hur fortsättningen skall bli
då vad man än tar sig för kommer färga av ens hela existens
då man tar in allt man tänker, känner, önskar och vill
och försöker planera ens framtida historia
... utan tvivel, utan krav... utan logik... endast känsla

Och sedan välkomnades sömnen
välkomnades morgondagen
välkomnades framtiden
välkomnades värmen
... och nuet förflöt stillastående till endast ett minne av ett då utan kval

/