Vintern hänger av sig sin kalla,
våta, tunga ryggsäck
över de irrande vilsna människorna.
De försöker med alla
till buds stående medel undkomma
det oundvikliga mörkret,
som med sin tyngd
kväver och kyler allt om kring sig.

Förgäves söker människorna
finna värme i ljuset av
de frusna snödrivorna,
de glimmande stjärnorna,
i tron att de
med sin skönhet
har förmågan att värma.

Med frostnupna själar,
söker de sig allt längre ut från
det de kallar trygghet,
i gagnlöst försök att fånga värmen.
I sin ångest glömmer de,
att söka det så
åtråvärda i sin närhet,
värmen som gömmer sig
djupt under den kalla täckande snön.