Hur kan väl så mycket kunskap
omslutas av så mycken hårdhet?
Hur kan innehåll likt
ett bottenlöst träsk av sorg
av en berusande glädje,
en stormande lycka?
Famnas utan åtskillnad

Hur kan all flärd och dumhet,
ondska och svek
och så mycket känslor,
bli så till synes dolt?
En deklaration av evigheten
ännu ofullständig

Men dock kan allt
stundtals helt lätt och mjukt
omslutes av en markant
skillnad i klass och stil.
Vad kan omsluta all denna
mänsklighetens samlade visdom?
Om inte pärmen på den bok Du läser.