En kväll klev jag som vanligt ut ur bilen och slängde igen dörren. Och med snabba steg gick jag mot dörren. Rädd för mörkret ibland.

Men,
så stannade jag upp. Tog ett djupt andetag och suckade. Andades in igen och tittade upp.
Upp mot himlen. Och vad underbart fint och lugnande det var. Så vackert!!!

När tittade du upp mot en stjärnklar himmel senast??

Vad lätt man försummar saker som alltid finns där. Va lätt det är att glömma bort att stanna upp någon gång ibland.

Jag ler idag, för det jag såg igår var så vackert, och fast jag glömde titta upp idag, så vet jag att jag kommer ha samma härliga känsla nästa gång jag kommer på vad som finns framför näsan.

Se det stora i det lilla så blir guldkornen fler!!!