Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde dra mig tillbaka till en liten koja i skogen och leva där tills tiden rinner ur mitt livs timglas. Lugnt, lyckligt och stilla

Nä, kanske lite dramatiskt. Men att jobba, betala skatt och sen belönas med en plats på långvården där de tänker pumpa en full med livsuppehållande kemikalier tills man fyllt hundratio känns inte riktigt som min grej

När man tänker sig livet på det viset ter sig nästan vilket alternativ som helst, som inte omfattar social anpassning, som ett tänkbart alternativ.
Bara man slipper guldklockan och pensionen. Det lockar helt enkelt inte. Inte mig i alla fall...