Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Genom dimmans slöja

Du har letat länge nog
för att finna en balans
levt i känslostridens knog
stått i skuggan av din glans

Där som stigen snårigt slingrat
har du sökt i mörka vrår
känt hur hårda händer fingrat
i dina oläkta sår

Men nu börjar solen tindra
genom dimmans gråa slöja
över det som vill dig hindra
du försöker blicken höja

Visst kommer du att tveka
på den väg som du nu går
fast du känner värmen smeka
du blir rädd för det du får




Fri vers av snöö
Läst 774 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2007-11-12 16:23



Bookmark and Share


  Ronny Berk
så finstämt lysande genom slöjors dimrikor den lyriken...den rimriktigt längtande görs ej besviken...vackerheter och finsaker...
2008-06-24

  aol
en dikt som bara växer i styrka hela tiden suverän
2008-01-17

  Stjärnöga
En tveksam början
som växer till i kraft.
Ett hopp en längtan
efter en ny början.
Underbar!
2007-12-14

    © Birgitta Wäppling VIP
Så oerhört vackert diktat! TACK för läsupplevelsen!
:)
2007-12-02

    Brell
Oj oj oj som taget ur mina tankar. Väl förmedlat på rim, kan inte annat än applådera dig. Toppen!
2007-11-18

  Maria Zena Viklund
vackert!
2007-11-14

  Själabarn
Heltigenom går orden.
Så bra fångade uttryck!
2007-11-14

  Elisabeth VIP
Tack för din fina beskrivning till helhet och läkande såsom jag uppfattade din diktning. Du förmedlar mycket insiktsfullhet. Fin att läsa!
2007-11-13

  Mats Henricson
Från förtvivlan till tvekan, men ändå, på rätt väg.........
2007-11-13

  Erik L
Mycket fin text. Jag gillar framför allt den andra strofen, väldigt väl skrivet. Bravo!
2007-11-12

    JJ VIP
Vackert! Skärselden är liksom över, man är igenom... En tid är ute, men en ny och bättre väntar! Det är den känsla som jag möter i dikten. Ser dock en liten rädsla i sista versen, en mänsklig tvekan... Den tror jag är sund, är man för säker blir man lätt en jobbig människa... Applåderar! Mvh. JJ.
2007-11-12
  > Nästa text
< Föregående

snöö