jag minns första gången som jag tog antibiotika
och jag tror att något inuti mig dog den dagen

Det började först som en växande klump i magen
Jag var påväg mot skolan men hoppade av cykeln och bytte riktning

Tänkte att jag skulle ta mitt liv i besittning
likt Michael Douglas i Falling Down så var jag också på väg hem

Med risk för liv och för lem
så bestämde jag mig för att simma mot strömmen, försökte få kontroll

Men liksom LOL!
Det visade ju sig att min medicin hade bieffekter, blev portad från klubbar och fick äta rester

För mina byxor var av brun manchester
och min tröja köpt i andra hand

Och i detta ack så avlånga land
så medicinerar vi dem som tänker och slänger in den mentalt skadade i en kostym

Men min livsstil behöver ingen tafatt pseudonym
ingen statligt sponsrad narkotika

För jag minns förra gången som jag tog antibiotika
och jag är rätt säker på att något inuti mig dog den dagen

Så istället bryter jag mot det som staten kallar för lagen
Floskler och lögner skapade för att normaliserade individer ska känna sig trygga

Men mina vänner är allt annat än skygga
för oss är livet klara färger och hög musik, inte tafatt pastell

Min livsåskådning kanske för er anses vara kontroversiell
Men för mig och de mina börjar den sakta men säkert bli normen

Så jag försöker att hålla formen
Men lyckas inte, för jag äter fel och klär mig fel och säger fel meningar

Detta leder i sin tur till sociala förseningar
Avsaknad av tid blev till avsaknad av vänner

Och även om jag inte helt ut kan förklara för er hur jag känner
så tycker jag nog allt att vi kan försöka komma överens ändå

Det blir ju alltför ofta liksom så
att jag finner mig i en egenregisserad scen av konstgjord erotika

Men jag minns sista gången som jag tog antibiotika
Och något inuti mig dog den dagen.