Det känns lugnare idag än igår,
alla små bekymmer föll bort.
En respit? Ett andetag?
Är jag berusad utan att veta om det?
Man kan väl hoppas...
Jag kanske är enkel, lätt att förstå,
vad du än tror är troligen rätt.
Jag vet att ingenting av värde är bekymmerslöst,
att ingenting av vikt är lätt att utföra.
Jag tror att vi föds ur smärta,
med gråt i hals och skrik i mun,
med kaos hos allt kärt föds en livschock in i den nyvaknade.
En födelse in i desperation av godo,
en väntad chock... på något plan.
Kanske känner alla smärta, känner till smärta,
alla vet vad ont gör och därmed vad gör ont för andra.
Jag är en vanlig enkel själ,
jag döljer min fasa över det jag väntar.
Jag chockas över att någonting händer,
men vet, innerst inne att allt är gott.
Allt är som det ska... på något plan.
Det finns inga överraskningar,
det finns bara situationer man inte känner till ännu.
Men nu, just nu... exakt nu... har jag pratat klart.
Och sätter punkt följt av snedstreck, varför vet jag inte.

/