Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den eviga dansen

Fjorton år och ditt leende slutar aldrig att värma mig
minnet av att ligga på din mage \"groda\" med armarna
längs din fridfulla kropp, skrattandes i ett band

Avbrutet, naket och fult ligger våra liv
obekväma slitna och bleka vrider vi oss
av och an, vi försöker finna den där ställningen
av värdighet och av mening

Fjorton år och din röst är fortfarande lugn
dina gigantiska händer styrkan som jag ser upp till
och dina ögon är visa och snälla
vad är det som gömmer sig där inne?

Dagen då din framtid rämnar av en blixt
ditt liv är plötsligt inte längre ditt
du vet det kanske inte själv
men idag börjar ditt nya liv i den eviga dansen

Till musiken av Ulver sväljer jag ett vitaminpiller
sömnen vägrar lämna mig som alla andra nya dagar
jag sväljer och önskar i min ensamma hemlighet
att det inte bara var ett vitaminpiller
fjorton år

I den tysta morgonen skriker mitt inre
vad är fel fel fel fel
hjärtat lungan blod kropp
något är fel fel fel fel
hjärtat lungan blod kropp

I drömmarnas land dansade jag ännu en natt din eviga dans
runt din stela kropp, runt runt runt, oändligt långsamt
ser jag att någoting inte är som det ska, ditt
vänstra ben är vridet i en onaturlig vinkel
ditt ansikte är tomt, blåslaget och ditt bröst rör sig aldrig mer

fel fel fel fel
du ska le och se på mig
fel fel fel fel
du måste vakna och vara med

Natten leker med våra hjärtan, och öppnar våra dörrar
dansar med våra själar och håller gömda kännslor vid liv
inatt dansade jag den eviga dansen runt dig
jag såg din stela kropp som inte längre var min

Jag såg mitt liv stanna, mitt liv bli någon annans
mitt hjärta blöder ur alla platser likt den dagen
alla platser där band satt fast till ditt hjärta

Den dagen då allt rörde sig i ett tungt mörker
och pulsen...
dunkande uppgivet som av en ensam hammare
när hjärtat blödde och hjärnan skrek

Vi dansar den eviga dansen du och jag
fångade i en kapsel fjorton år gammal
jag undrar stilla om jag är fångad
om en del av mig fångades för fjorton år sedan...




Fri vers av Oskar Andersson
Läst 339 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-11-19 08:00



Bookmark and Share


    Nattviol
jag blir inte klok på den
här!
har läst tre gånger och jag
gör nya associationer varje
gång... det kanske är meningen?

för den är jäkligt bra och
tungt skriven, du serverar
bilder svåra att värja sig mot
tankar svåra att ta tag i
känslor av...

tänker fortfarande, undrar
återigen och konstaterar att
du har skrivit något som fått
mig att fundera och känna
efter - oavsett din intention
så lever din text kvar

min tolkning är inte densamma
som din tolkning - men det
spelar ingen roll!!

applåder för att du får mig
att spinna vidare i skallen!!

: )
2007-11-19
  > Nästa text
< Föregående

Oskar Andersson