Jeanne d\'arc,
jag är vilse i din astraldimma

Jeanne d\'arc
i mina drömmar tänder jag på de ljudlösa
stumfilmsfälten för dig
men egentligen vågar jag nog inte
& jag undrar om du ser och fotograferar oss nu
i mänsklighetens pose av
smärtsam stympning

Jeanne d\'arc,
lägg märke till
konstpauserna i tystnaden
så hör du skriken bättre

det där med att bli rädd
för hur svårt det känns att blöda
och att känna hur nackhåren reser sig när vinddraget
av tåget talar med din hud

Jeanne d\'arc,
vintern är en cirkus & en brottsplats
& om du vill kan vi samla ihop mörkret och slänga bort det
mitt kollegieblock väger 70 gram
i dina öppna händer landar fjärilar

Jeanne d\'arc,
jag förstår inte din blodiga svärdspets
bara trasan som torkar av den
så var jag redan som barn
men dina kinder är så blöta nu

Jeanne d\'arc,
mörker erövrar våra strupar
vi behöver ljuset som en örns klor i kroppen
som lyfter med oss
vi behöver såren och ärren

Jeanne d\'arc,
när jag såg dig på badrumsgolvet ville jag säga att
nagellack knappt ens lagar strumpbyxor längre
men jag tog dig bara & höll ditt huvud under kranen
hoppades på att varmvatten skulle hindra dina
ögonlock & ögonfransar från att klistra ihop och stelna

Jeanne d\'arc,
plåster gör ingenting annat än kväver såren
allt kommer att kännas bättre sen
allt kommer att kännas bättre
när vintern slutat ta hem nya våldtäktsmän till våra hus

Jeanne d\'arc,
soldaterna älskar med sina spöken
i sömnen man aldrig pratar om

Jeanne d\'arc,
kyss mig till glaskross i deras salonger
teckna en ny dans med blod på marmorgolvet
med deras förskräckta fötter

Jeanne d\'arc,
mina tårar är skärvor som tillsammans med dina
bildar drömmen de slog sönder
den som skruvades isär
jeanne d\'arc,
barnvagnarna
i våra gamla rum
blöder

förstår du staden med de människor som
kysser varandra med öppna ögon &
för listor över ögonfärger
när jag andas i ditt öra & trevar
med mina kalla fingrar över dina
revben

& räknar dem högt

Jeanne d\'arc,
låt dem aldrig höra
kraset som uppstår när de blundar
håll för deras öron,
torka inte deras kinder

Jeanne d\'arc,
du behöver inte säga något
för jag vet
att dina blyertsstift är gjorda av
inspelad spädbarnsgråt
från din barnkammare

Jeanne d\'arc,
deras fingertoppar tillsammans blir bara blod
våra blir känselspröt som uppfattar deras blod som
ett trasigt fotografi vars delar är utspridda
över flera tusentals kupade händer

Jeanne d\'arc,
noterna till låten du sjunger
går inte längre att läsa längs dina armar
där du karvade har blodet svämmat över

Jeanne d\'arc,
ge dem inte din hand
de brännmärker dig
jeanne d\'arc,
lyssna inte till deras tystnad
den kommer att göra dig döv

Jeanne d\'arc,
barnliken samlas under din säng
de fyller ut hålen i din sömn
på onsdagar tar jag tag i en av dina blå mardrömsballonger
och den flyger
tar mig med sig
din lugg smälter av febern

Jeanne d\'arc,
det finns de som sitter på rad och polerar glorior
& de behöver ingen som håller nere törnkronorna på deras huvuden
törnen skriver redan berättelser med blod längs deras tinningar

läs en sån saga för mig, jeanne

Jeanne d\'arc,
jag för darrhänta dagböcker över din ögonfärg

allting är tappade ögonfransar på gatorna
om natten svämmar blodet över i våra askfat

Jeanne,
jag ska ösa hinkvis med glitter
i dina smalben
låt dom aldrig få se dig skaka