Vilja och mål står emot varandra ibland
... när jag var mindre ville jag bli clown... jag kan fortfarande ramla kul
det du vill och det du kan behöver inte alltid synkroniseras
... jag vill skratta och le, känna värme och vara nära
ibland är tanken så långt fram, eller så långt bak
... jag formades av ett skapat behov... kärlek utan undantag
att den inte går att känna igen i nuet
... det finns värme i ensamhet men den är svår att hitta
även ögonen, som du alltid litar på, kan få dig att tro någonting som inte är
... att falla, ser jag nu, kräver mer än känsla
att älska är en sådan känsla
... ibland... ofta... nu... drömmer jag om djupa, mörka ögon
att åtrå är en annan, starkare men mindre långvarig än den ovanstående
... kaffe är det närmaste jag kan identifiera... och cigaretter...
man kan falla in i en tro på en verklighet som är destruktiv
... händer vill gripa, ögon vill värdera, mun vill nedvärdera
att varje möjlig händelse är en katastrof
... tänk om jag gör någonting fel... tänk om jag blir ett monster
eller en baksida som är lika destruktiv, konstant eufori
... då jag tror jag älskade försvann mitt jag

detta är allt jag har kvar

/