under madrasserna klingar skriken
skapar tinnitus i Sveriges förtryckta hörselgångar
& din ögonfärg citerar
ditt mörker
så våldsamt att vi ser ditt ljus

dina väggar gråter, du är spirande glaskross
de säger: marmorgolvet ligger för våra fötter
du ler med dina tapetserade leenden

jag är din torra underläpp, sprucken som asfalten
sårig som allt du säger,
foster

du bor i jordglobarna i klassrummen
du är is, du smälter
du är elevernas spöke och dimma

dom hyvlar hjärtan och lägger på mackan
hjärtflagor, ångesthaltiga
alkohol orkar inte berusa dem längre

så de dansar över golven
äter blod som salami, händerna är alltför
cigarettskakiga för att hålla i ett glas

de säger: du är min näsvägg, min kokainfamn
ändå sviker stjärnorna dina våldtäktsmän

ett spridande blåmärke i ögonen på dem
som uppmanar till konsekvenser
dina är lila, jag vet
du är ett foster
i livmoderuniform.