som om stjärnorna är födelsemärken
på dina skulderblad
som om din hud glittrar som kattguld
mellan fingrarna
så ser människor varann när de har feber
så ser jag dig
alltid

som om dina ögonfransar är ett trassel
av svarta molnstrimmor
som om din ögonfärg
skapade revolution i de svartvita världarna

som om dina händer skulle tämja
mitt fågelhjärta, mitt sparvgrå bultande sår
som alltid slår sig blodigt mot alla slags burar
galler och ideal
som om du skulle lyckas övertyga mig
om att inte skära mina kanter tills
jag blir en duva genom att säga
att jag redan är en

men jag har aldrig varit en sån
som går på berättelser om illusioner
när blodet redan rinner längs mina smalben
nej, jag är en sån som gör sparvarna
och kråkorna sällskap på staket
jag är en sån som dinglar med uppskrapade
knän och handflator

världen ser så charmig ut upp och ner
i knävecksposition du vet

som om dina drömmar är en
dimension av glittriga, färgglada sandkorn
som man gärna borrar ner tårna i
som om dina drömmar är
en havsslipad sten mot kinden
lika len som solvarma klippor

som om ditt hjärta är ett sår med grus i
som svider, klart att det svider
skölj det rent med aceton
så blir dina hjärtslag aldrig ruiner mer
av glödande cigarettaska
så blir dina underarmar aldrig mer
din askkopp

båda har vi sagor under naglarna
som ofta självantänder
båda trängs vi med demoner, änglar
på våra lakan när vi sover
deras drömmar skaver sig blodigt variga
mot våra

och du är som jag när jag säger
att du har födelsemärken på ryggen
som ser ut som stjärntecknen på himlen
men så mycket vackrare, så mycket mer
kattguld så jag smälter

som om dina ord är snöflingor som smälter
mot min varma hud
som om du är gjord av kattsand
och du är guldgrävare

egentligen vet jag ju att sanningen
bara är en illusion den med
det är bara det att det gör ganska ont
att skära upp sina händer när man
krossar den.