sakta andas min mun in den svala luften omkring
jag hör min mun viska ord jag inte förstår
när jag tar på mitt skinn skakar jag och fryser
stanna min sekundsnabba timme
jag vill härifrån
min mun smakar blod
mina feta fingrar letar sig fram över skrovlig hjässa
jag känner ett skapat lugn i mina fingertoppar
vem är du, hör jag ord fråga långt in i min mun
jag kvävs i min korrumperade skinnsäck
ljudet från den trasiga lungan väser mer än smärtan skriker
håll huvudet kallt, hör jag mig tänka
... sa jag det högt eller var det bara en tanke?
jag saknar kraft att känna av vad jag borde
min huvudvärk försvann någonstans på vägen... i asfalten
... där jag låg och kände de bultande blåmärkena skava
efter jag landade när du träffade mig... med din gigantiska lilla bil
jag har saknat dig, sa jag utan att du visade ett uns av skapat intresse
kan du låna mig någonting, frågade jag min vänliga mördare
du undrade vad med ett skratt och inget ord... följt av leende och en axelryckning
jag sa, låna mig en cigarett... du får tillbaka den imorgon
... i dånet av ditt skratt försvann jag
nu vet jag knappt om jag existerar...

/