Du kommer fram och det glimtar till.
Känslan som bara du lockar fram.
Den där känslan, och jag kan inte stå still.
Hoppar och hoppar, men du behandlar mig som damm.
Du städar bort mig från ditt minne,
från ditt liv.
Du vågar inte ens ta i mig med en pinne.
Tar ett sista kliv.
Försent erkänner du att du gjort fel.
Du är bra på att vara efterklok.
Du var den enda som gjorde att jag kände mig hel.
Du var den enda som kunde läsa mig som en öppen bok.
Snaran känns sträv och tung
Även i himlen blir inget rätt.
När allt det här började var du söt som honung.
Men nu löser jag allt på mitt eget sätt.
Tar mitt liv i dödens rike.
Och du slipper se mig igen.
Tårarna på min kind skriker.
När tanken på dig strömmar in, jag kommer alltid vara dig trogen.~