tala inte med mig

de fasansfulla ord du använder
dödar mig
varsamt
... underbart

din sammetstunga stryper mig
utan motstånd
eller mothugg

jag försvinner in i illusionen du målar upp
går vilse i allt jag tror är sant
... då du säger det

men då du försvinner...
enkelt... snabbt... utan förvarning...
och tar med dig din illusion

står jag ensam kvar
fastfrusen
med öppen mun
och slutna ögon

Jag klarar inte av dina blitz-attacker

hur fan ska jag klara av allt annat
när du visat mig det förundransvärda
genom att bara vara nära

från lunga genom stämband, strupe och munhåla... tänder och tunga...
tänk att ord kan låta så känslofulla
utan en egentlig känslig mening
förutom den värld du så kallsinnigt skapar
och sedan rycker undan

/