Du kom aldrig den dagen,
då jag behövde dig, då jag väntade ut skuggorna
de som kom i min väg
och fjättrade mig vid teglets kalla murbruk

Jag försökte dra mig bort kylan
och levde på hoppet
då de till slut skulle inse att vi alla,
utandas samma drömmar, inandas samma ångest,
står inför samma jury och domstol
som kan sticka hål på samma uppbyggda dröm
vid minsta oaktsamhet

Du kom aldrig i min utsatthet
när jag behövde dig som mest

Du gömde dig i min hägring