Jag vet inte om jag vill längre
Det blev plötsligt så himla värkligt
En AK5:a tillverkad av människohand
till för att döda
Ja, sanningen vet jag, men inte innebörden, förrän nu
När jag sprang runt på skolgården med pinnar som svärg och vapen
Då var allt bara en lek
Det var en lek med en riktig AK5:a för bara 2 dagar sen
Det var häftigt och coolt
Jag ville också vara med och leka
Och jag visste att jag kanske har min chans snart
Men inte nu längre
Nu är det värklighet
Värkligheten känns, den grymma sanningen
En film spelas upp i mitt huvud flera gånger varje dag
Hur soldater övar i sina uniformer, med vapen i hand
Hur skott avlossas
Hur ett skott avlossas och träffar dig i ryggen
Hur du handlöst faller till marken
I slowmotion spelas det upp
Hur Linus kommer springandes fram till dig
Inget blod, inget kaos, bara lugn
Hur du ligger där, lugn, chockad, dina ögon
Det här är inte värkligt, du kommer vakna upp efter operation dagen efter
Du kommer klara det här
Ditt kaxiga leende gör att du klarar dig
Men NEJ!
Du kämpade, kämpade för allt
Jag önskar att jag vaknar upp och drömt allt

För en stund känns allt som vanligt
Men det blir aldrig som vanligt igen

Nej jag ska aldrig hålla i en AK5:a!!
Aldig någonsin i ett vapen till för att ta människoliv
För jag vet sanningen, och innebörden av den (på låg nivå, men ändå)
Jag tvivlar starkt på att vapen kan leda till fred
Jag vill inte ha en ännu mer värklig sanning
Det här var bara en lek som gick fel
Men jag vill absolut inte att du Linus ska vara med om värkligheten, på riktigt
Du får aldrig, aldrig någonsin försvinna
Jag vet att du aldrig kommer bli samma Linus om du återvänder heller
Så gå aldrig
Du betyder för mycket!


Till Oskar
Som kämpade så tappert
Till din familj
som älskar dig
Till Emma
som var din
Till Eric
Som var din bästa vän
Till försvaret
för krishanteringen
Till Linus
som höll din hand
Till Annas
som upplevt så mycket med dig
Till sjukvårdarna
för god insats
Till alla andra nära och kära
som älskar dig så!
Vi kommer aldrig glömma