Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

förlorat hopp

ångest som sakta tar över min kropp
jag tvingas ligga på knä och spy upp
maten som jag för en stund sedan ätit gott
hela jag bryts ner
och mitt skelett början synas mer och mer
men jag är endå stolt för vad jag åstakommit
jag är stolt för att jag lyckats
jag har blivit sinnessjuk
men ångesten han skrattar

änglar som svävar förbi mig
jag får ingen hjälp, allt är tufft
djävulen som styr hela mitt liv
och allt går i långsam tid

jag vill ha tillbacka min barndom
jag vill inte växa upp
alla krav
allt blir så himla stort
och just nu vill jag dö
jag vill skära upp hela min kropp
fan
jag har förlorat allt mitt hopp




Fri vers av xKillme
Läst 229 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-12-09 19:17



Bookmark and Share


    Wewill
vacker som vanligt från dig. på dina dikter låter det lite som om du är i samma känsla för tilfälllet som jag var när jag började skriva. läs gärna min en ensam månstrimma den skulle vara en dikt i din smak tror jag ;)
2007-12-09
  > Nästa text
< Föregående

xKillme