I nattluften
föll snön röd
och dämpade ljudet
av mina steg
när jag sprang
som i vakum
icke existentiell
utan dig;
jag hörde ekot
av oändlighet

ditt svarta hår
följde markens konturer
och din silhuett
så bräcklig
omfamnades av brinnande ljus
sireners desperata skrik
klöv min värld itu

du släppte mig aldrig
med blicken
och jag såg livet
i dina ögon
klarare än någonsin



men du tappade taget
tog med dig min verklighet
och somnade
i min sorg

jag andades
dina andetag

och himlen grät för din skull